Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till statsreglering, som af 1815 års statsutskott upprättades, ut-
gjorde — sedan statsverkets behof blifvit tillgodosedda och löne-
förhöjningar till ett belopp af 345,000 riksd. beviljade — den åter-
stod af inkomster, som kunde användas till förräntande och
amortering af statsskulden 1,350,000 riksdaler, under förutsätt-
ning, att allmänna bevillningen fortfarande komme att utgå med
2,5 mill. årligen.! Att öka skuldsumman med ytterligare några
millioner hade alltså varit en mycket allvarsam sak, äfven om
landet kunnat bära en högre bevillning. Men lyckligtvis voro
förhållandena i finansiellt hänseende, liksom i så mycket annat
under denna tid, högst ovanliga. Utom de belopp, som syntes
i statsregleringen, funnos nämligen stora tillgångar i utlandet,
för hvilka jag nu i få ord vill redogöra. Sedan åtskilliga med
traktaten med Preussen förenade utgifter fråndragits den pom-
merska lösepenningen, lämnade endast denna ett öfverskott af
2 mill. preussiskt kurant, eller efter gällande kurs 2,750,000
riksdaler banko, hvaraf dock 1,5 mill. togos i anspråk till den
tyska krigsskuldens betäckande. Vidare hade förvaltningen af
S:t Bartélemy lämnat ett öfverskott af 318,000 riksdaler banko,
och slutligen hade England förbundit sig att betala för kolo-
nien Guadeloupe en summa, som i svenskt mynt, då den betala-
des, steg i rundt tal till 4,150,413 riksd. specie.? Det torde så-
ledes omöjligt kunna förnekas, att icke Karl Johan förfogat
öfver fullt tillräckliga medel för att, om han velat, kunna full-
följa kriget, om detta än dragit ut ett helt år.?
Men Karl Johan ville icke föra krig mot Norge. Han ville
drifva bort sin medtäflare, prins Kristian, hvilken han icke utan
skäl misstänkte för att äfven fika efter svenska kronan. När
sannolikt representerade det två- till tredubbla mot nu». Det finnes dock ingen
anledning att antaga, att Karl Johan i bref till sina ämbetsmän skulle hafva
användt en olika myntsort i sina kalkyler än hans statssekreterare och hvad
allmänna bruket var, eller banko. Menade han emellertid specier, kunde sum-
man i allt fall aldrig blifvit mer än 12 mill. banko. Hvad åter denna summa
skulle utgöra i värt kronmynt är ju skäligen likgiltigt, då varorna skulle be-
talas 1814 och icke nu.
’ Statsutskottets utlåtande den 9. och 17. juni 1815. (Bevillningen nedsattes
sedermera till 2,550,000 riksd-)
» Skogmans anteckningar, sid. 53.
» Ofvannämnda behållningar och tillgångar användes sedermera såsom Dbe-
kant till betalande af änkedrottningens arf, till utlösen af den förra konunga-
familjens fordringar och pensioner, samt till den utländska statsskuldens inlösen.
Riksdagsbeslut den 4 aug. 1815. Första betalningsterminen å Guadeloupe-medlen
var utsatt till juli 1815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
