- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
44

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 44 —

på franska med stark tysk brytning och gick rakt fram mot
dörren till det inre rummet.

»Hans excellens är sysselsatt», sade Koslovski och
skyndade sig att spärra vägen för honom. »Hvem har jag den
äran att anmäla?»

Den främmande generalen såg föraktligt på den lille
adjutanten, tydligen förvånad öfver att icke vara känd.

»Hans excellens är sysselsatt», upprepade Koslovski.

Generalen rynkade pannan och det ryckte kring hans
mun. Han tog fram en annotationsbok, skref raskt några
ord på ett blad, ref ut bladet och lemnade det åt
adjutanten; därpå gick han häftigt fram till fönstret, kastade sig
ned på en stol och stirrade på de båda unge männen, som
om han ville fråga, hvarför de sågo på honom. I detsamma
gick dörren upp till inre rummet, och Kutusov visade sig på
tröskeln. Generalen gick med långa steg, men med
nedböjdt hufvud fram till Kutusov.

»Här ser ni den * olycklige Mack!» sade han med
half-kväfd röst.

Kutusov stirrade på honom ett par ögonblick utan att
säga ett ord, men så bugade han sig aktningsfullt och gaf
Mack ett tecken att gå in i det inre rummet, hvarpå han
stängde dörren efter dem.

Ryktet om österrikarnes nederlag och kapitulation vid
Ulm visade sig alltså vara sant. En half timme senare
sprängde redan adjutanter åt alla håll med order, enligt
hvilka nu äfven de ryska trupperna, som hittills stått
overksamma, skulle rycka an mot fienden.-

Något senare samma dag träffade furst Andrei i
korridoren tillsammans med sin rumskamrat, furst Nesvizki, och
husarofficeren Scherkov, hvilka som vanligt skrattade åt
någonting.

»Hvarför ser du så dyster ut?» frågade furst Nesvizki

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free