- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
132

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 4 - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— .132 —

sysslade hans tankar mèd m:lle Bourienne, och han
lyckades under pianot oförmärkt trampa henne på foten.
Prinsessan Maria märkte, när hon en gång såg upp, att öfver
hennes sällskapsdams ansikte låg ett för henne ovanligt
uttryck af skrämd glädje och oroligt hopp.

»Hvad hon älskar mig!» tänkte prinsessan. »Huru
lycklig är jag icke, och huru lycklig skall jag icke bli med
en sådan väninna och en sådan man! — Men — är det
möjligt?» tänkte hon, men hon vågade icke se in i hans
ansikte.

När man skildes åt efter supén, kysste Anatol
prinsessan på handen. Därpå gick han till m:lle Bourienne för
att äfven kyssa hennes hand; detta var visserligen opassande,
men han gjorde det med så säker hållning och så
okonst-ladt. Sällskapsdamen rodnade och såg förskräckt på
prinsessan. yjh, r / _

»Huru obesvärad han är!» tänkte prinsessan. »Det
är icke möjligt, att Amelie -1- det var m:lle Bouriennes
förnamn — tror, att jag är svartsjuk på henne.» Och hon
gick till henne och gaf henne en hjärtlig kyss.

Anatol gick äfven till furstinnan.

»Nej, nej, nej! Endast om er pappa skrifver till mig,
att ni har blifvit ordentlig, får ni kyssa min hand — inte
förr!» — Och den lilla furstinnan hötte åt honom med
fingret och gick leende ut ur rummet.

5.

Följande morgon gick prinsessan Maria på vanlig tid
in till sin fader. Hennes hjärta klappade oroligt, hon tyckte,
att icke blott alla visste, att hennes öde denna dag skulle*
afgöras, utan att de äfven gissade hennes tankar.

Den gamle fursten var denna morgon utomordentligt
artig och försiktig i sitt uppförande mot sin dotter. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free