- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
221

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 221 — .’

och den ära, som ni visat mig genom att utse mig till er
sekundant, om jag icke sade er sanningen i detta
allvarsamma ögonblick. Jag håller före, att denna duell icke har
tillräckligt skäl för sig och att det icke är värdigt att härför
spilla blod. ... Ni hade orätt ... ni var upprörd ...»

»Jaj det var mycket öfveriladt af mig’. . .»/inföll Peter.

»Ni tillåter mig då kanhända, att jag till er
motståndare framför ert beklagande af det passerade, och jag är
öfvertygad om, att han kommer att antaga er ursäkt», sade
Nesvizki, och de andra närvarande instämde med honom.
»Ni vet, herr grefve, att det är mycket ädlare att erkänna,
att man har felat än att drifva saken så långt, att den icke
längre kan godtgöras. Ingendera af herrarne har ju på
något sårande sätt förolämpat den andre. Tillåter ni mig att
försöka bringa till stånd en förlikning?»

»Nej, hvad skall det tjäna till?» sade Peter otåligt.
»Mig kvittar det lika. . . . Äro vi alltså färdiga?» tillade
han frågande. »Säg mig bara, hvarest jag skall stå, och åt
hvad håll jag skall skjuta», sade han med ett onaturligt
leende. Därpå tog han emot pistolen och gjorde några
frågor om hans mekanism, då han ännu aldrig hade hållit en
pistol i handen, men icke ville låta någon märka-det. »Ja
visst ja, så är det |JI jag vet, jag vet — jag hade bara
glömt det.»

»Nej, jag tager icke emot några ursäkter — alldeles
icke!» sade Dolochov till Denissov, hvilken likaledes gjorde
ett försök att åvägabringa en försoning. De stridande
intogo sina platser.

Stället där duellen skulle utkämpas låg ungefår på åttio
stegs afstånd från vägen, där man hade lemnat kvar
slädarne; det var en liten, snöbetäckt öppning mellan träden.
De båda motståndarne stodo på trettio stegs afstånd från
hvarandra nära intill randen af skogen. Då sekundanterna
gingo upp afståndet, hade de trampat in sina fotspår i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free