- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
375

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wi 375 —

Hon visade på en dam, som gick genom salen, åtföljd
af sin mycket fula dotter.

»Hon får ärfva millioner», sade hoffröken, »och, ser
ni, friarne skockas redan omkring henne.»

»Det där är grefvinnan Besuchovs bror, Anatol
Kuragin», sade hon och visade på en vacker officer i
chevalier-gardets uniform, som med högburet hufvud lät blicken fara
hän öfver damernas skara.

»Hvad han ser bra ut! Inte sant? Man säger, att
han skall gifta sig med den rika arftagerskan. Och där
har ni er släkting Boris Drubetskoi, som också ijäsar för
henne och hennes millioner. Där kommer franske
ambassadören . . . han ser alldeles ut som kejsaren . . . ja,
fransmännen ä’ verkligen charmanta.»

»Och där . . . den där herrn, är Besuchov,
världsfrimuraren», fortfor hoffröken, när hon fick sikte på Peter.
»Om man jämför honom med hans hustru — hu, en sådan
fågelskrämma!»

Peter gick med tunga steg vidare och nickade likgil-,
tigt åt höger och venster. Han tycktes söka någon. NaJ
talia blef glad, då hon såg Peters välbekanta ansikte; hoil
visste, att Peter sökte dem och i synnerhet henne själf blandl
mängden, då han hade lofvat henne att komma på balen]
och presentera dansanta kavaljerer för henne. Men Peter]
kom icke till henne, utan stannade framför en kortväxt, j
mycket vacker officer i hvit uniform, som stod vid ett
fönster och talade med en högt uppsatt herre, hvilkens bröst
var öfversålladt med ordnar och hand. Natalia kände
genast igen den lille, unge mannen i den hvita uniformen.
Det var Andrei Bolkonski. Hon tyckte att han såg gladare
ut och hade blifvit ännu vackrare, än när hon såg honom
på Otradno.

»Där ha vi ännu en bekant, mamma, ... se där! . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free