Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 7 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 468 —
gick dörren upp, och gamle fursten visade sig i den som
ett spöke, klädd i nattrock och nattmössa.
»Ah, min nådiga fröken, grefvinna . . . grefvinna
Rostov, om jag icke bedrar mig. För all del ursäkta ... . jag
ämnade mig in till min dotter . . . vid Gud, jag var okunnig
om, att ni behagat hedra oss med ett besök . . . ursäkta,
grefvinna! Vid Gud, jag visste icke, att ni var här.»
Och detta »vid Gud» betonade han på ett så vidrigt
sätt, att hans dotter stod där med sänkta ögon och icke
ville sé på någon. Natalia hade rest sig, helsade med en
nigning, men visste icke, hvad hon skulle säga. Ännu en
gång sluddrande fram sin bön om ursäkt mönstrade den
gamle fursten Natalia från topp till tå, och aflägsnade sig därpå.
Sedan han gått, blef den tvungna stämningen ännu
mera kännbar, ocji Natalia var glad, när grefven kom för
att hämta henne. När grefven redan hade lämnat rummet,
gick prinsessan Maria fram till Natalia, tog hennes båda
händer i sina och sade med en djup suck: »Vänta . . . jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
