Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 7 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 467 —
att han inte ville de människorna någonting, men att
prinsessan kunde göra, hvad hon behagade. Prinsessan Maria
hade därför beslutat att taga emot dem, men hon var hela
tiden rädd, att hennes far plötsligt kunde visa sig och ställa
till någon obehaglig scen.
»Här, min kära prinsessa, för jag med mig till er min
lilla näktergal!» sade grefven och såg sig oroligt omkring,
som om han var rädd att plötsligt få se gamle fursten.
Han yttrade ännu några alldagliga ord, men så reste han
sig och yttrade: »Om ni nu tillåter, lämnar jag min lilla
dotter kvar hos er på en kvarts timme, medan jag uträttar
ett litet ärende här i grannskapet, och så hämtar jag henne
på återvägen.»
Denna utväg hade grefven- funderat för att gifva de
båda flickorna tillfälle att göra h^Etandras bekantskap,
äfvensom för att om möjligt undvika, ett sammanträffande med
fursten. Natalia, som genomskådade sin fade|s afsikt,
rodnade, men så blef hon ond på sig själf för att hon hade
rodnaf och sökte utplåna intrycket däraf genom att se på
prinsessan med en käck och stolt min, liksom för att säga
henne, *att hon icke. var rädd för någon. Oaktadt
prinsessan tydligt lät fröken Bourienne se, att hon önskade vara
ensam med Natalia, lemnade denna dock icke rummet, och
höll samtalet, som ^àVllade om säsongens nöjen,% i gång.
Natalia kände sig djupt sårad af det sätt, hvarpå hon
och hènnes far mottagits, och en allt starkare motvilja mot
prinsessan rotfäste sig inom henne. Hon anslog nu för att
dölja sin verkliga stämning en så likgiltig och vårdslös ton,
att hon misshagade prinsessan ännu mera än förr*
I ungefär fem minuter hade samtalet sålunda trögt
släpat sig fram, då ljudet hördes af ett par släpande
tofflor. Prinsessans ansikte antog genast ett uttryck af den
största oro. Och hon saknade icke skäl därtill, ty plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
