- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
496

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 496 —

»Och om jag också gör mig olycklig, hvem angår det?
Det är icke ni, utan jag själf, som har skammen af det.
Låt mig vara i fred — låt mig vara i fred, säger jag dig,
eller jag hatar dig», ropade Natalia häftigt.

»Natascha!» utbrast Sonja.

»Ja, jag hatar dig, jag hatar dig — du är min fiende!»

Med dessa ord sprang Natalia ut ur rummet, och
sedan talade hon icke ett ord mer om saken med Sonja, ja,
hon undvek henne till och med. Men Sonja släppte henne
icke för ett ögonblick ur sikte, utan följde henne öfverallt
med sin uppmärksamhet.

Dagën före grefve Rostovs återkomst lade Sonja märke
till, att Natalia hela morgonen satt vid salongsfönstret, som
om hon väntade på något, och att hon gaf ett tecken åt
en militär, i hvilken Sonja kände igen Anatol. Med ännu
större uppmärksamhet vaktade Sonja härefter på sin väninna,
hvilken hela tiden befann sig i en så egendomlig och
onaturlig stämning, att hon icke hörde hvad man sade henne,
svarade på något annat, än det man frågat henne om,
började själf en mening, men utan att tala ut till slutet, och
skrattade på ett besynnerligt sätt åt allt.

Då teet var drucket, såg Sonja en af kammarjungfrurna
med en hemlighetsfull min smyga sig in i Natalias rum.
Sonja skyndade sig att lägga örat till nyckelhålet, och hörde
då, att ett nytt bref framlemnades till Natalia. Det blef
nu klart för Sonja, att Natalia umgicks med någon förtviflad
plan, som hon måhända ämnade utföra redan denna afton,
och det gällde därför att till hvad pris som helst förekomma
henne. Hon knackade på dörren till Natalias rum, men
denna släppte icke in henne.

»Ah, hon tänker fly med honom!» tänkte Sonja. »Hon
är i stånd till allt! Hon har haft ett så besynnerligt
uttryck i sitt ansikte hela dagen i dag, och så grät hon, när
hennes far for bort i går. Ja, helt säkert ämnar hon fly

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free