- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
498

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 498 —

Chvostikov, som Dolochov mycket använde, samt förre
hu-sarkornetten Makarin, ett godmodigt dumhufvud, som
formligen svärmade för Anatol, och drucko te. Dolochov själf
satt i ett stort med mattor, björnhudar och allehanda vapen
prydt kabinett och räknade penningar.

»Hör du, Anatol», sade han till denne, som just i
detsamma kom in, »det är bäst, att vi ge 2,000 rubel till
den här Chvostikov för att han håller munnen på sig.
Makarin gör hvad helst du vill utan betalning. Där äro
papperen. Är det bra så där?»

»Ja, det förstås», svarade Anatol, som tydligen icke
hade hört, hvad Dolochov sade; ett egendomligt leende
spelade omkring hans läppar, och det syntes tydligt, att han
tänkte på någonting helt annat. Dolochov lade in
penningarne i ett skåp, hvars dörr han stängde, och vände sig
därpå med ett ironiskt leende till Anatol.

»Vet du hvad? Du skulle låta bli alltihopa! Ännu
är det tid att vända om.»

»Prata inga dumheter, din fårskalle!» skrek Anatol.

»Gör det inte, säger jag dig . . . jag talar af
erfarenhet. Det är icke något skämt du nu står i begrepp att
taga dig för.»

»O, så förnumstig du nu har blifvit, men jag frågar
inte för ett ruttet lingon efter ditt fördömda prat!»
mumlade Anatol och gick ut ur rummet.

»Nej, vänta», ropade Dolochov efter honom med ett
föraktligt leende. »Det är inte något prat det här, utan
jag talar som en praktiskt erfaren man. Kom in igen.»

Anatol vände om och kom tillbaka in i rummet. Det
syntes på honom, att han endast ogärna fogade sig efter
den andres önskan.

»Hör på, hvad jag har att säga dig . . . det är sista
gången . . . och jag talar på fullaste allvar. Har jag väl
på något sätt lagt hinder i vägen för dig? Har jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free