Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och låtit säga henne, att de åter ämnade spänna ifrån
hästarne samt att hon icke fick resa, emedan det var
förbjudet att lämna sin bostad. Alpatitsch hade förgäfves
försökt förmå dem att taga reson. Dron var osynlig, men
en annan anförare vid namn Karp hade förklarat, att de
icke ämnade tillåta prinsessan att afresa, men om hon
stannade kvar, skulle de liksom förut tjäna och lyda henne.
Prinsessan hade dock trots förvaltarens, den gamla
ammans och den öfriga tjänstepersonalens föreställningar
beslutat att till hvad pris som helst resa och befallt, att man
skulle spänna för. I detsamma hade Rostov och Iljin
kommit i galopp på landsvägen. Nu hade alla förlorat hufvudet,
då man höll dem för fransmän; kuskarna sprungo sin väg,
och hela huset befann sig i ett tillstånd af förtviflan. Också
mottogs Rostov som en räddare och befriare, när man fick
höra, hvem han var.
När han trädde in i salongen, där prinsessan befann sig,
var hon i första ögonblicket knappast i stånd att begripa,
hvem han var, men af hans yttre och hela hans
uppträdande märkte hon dock genast, att han tillhörde den högre
societeten. Hon såg på honom med af glädje strålande
ögon, och hennes röst darrade af sinnesrörelse, när hon
började tilltala honom.
»Hvilken sällsam ödets skickelse för mig till denna
öfvergifna, af sorg nedböjda flicka, som är utsatt för en hop
råa bönders upproriska godtycke!» tänkte Rostov. »Så god
hon synes vara, hvilken adel i hela hennes utseende!»
Hon berättade för honom om sin faders död och allt,
som sedan dess hade händt. Hon öfverväldigades af sin
rörelse, men när hon såg tårar glänsa i den unge officerens
ögon, gaf hon honom en af dessa djupa milda blickar, som
gjorde att man alldeles glömde, ’att hon icke var någon
skönhet.
»Jag kan icke säga, prinsessa, huru mycket jag välsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
