Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 712 —’
mig till stor nytta i Bukarest. . . jag hade ingen att skicka . . .
där fans det också en mängd rådgifvare liksom här.» Och
gifvande samtalet en annan riktning började Kutusov tala
om turkiska kriget och om fredsslutet. »Man har
Öfverhopad mig med smädelser både för kriget och för freden,
men allt gick väl ändå, ty allt kommer till den, som förstår
att vänta. O, de rådgifvarne, de rådgifvarne! Om man
skulle. hört på dem, så skulle vi säkert icke hafva haft fred
med Turkiet än. Om Kamenski icke hade dött, hade han
varit förlorad. Att taga en fästning är ingenting, men att
föra ett fälttåg till ett godt slut det är svårigheten. Därtill
är det icke nog att bara storma och anfalla, utan man
måste hafva tålamod och afvakta den rätta tidpunkten.
Kamensky har stormat fästningar med 30,000 Nman, men
jag har med tid och tålamod tagit flera fästningar än han
och tvungit turkarna att äta hästskött, Och tro du mina ord:
fransmännen skola också »komma därhän»; härmed slog
han sig för bröstet; »äfven de skola få lära sig att äta
hästkött.»
»Men man måste väl ändå låta det komma till batalj»,
sade furst Andrei.
»Ja, utan tvifvel, om alla vilja det; men jag säger dig
att det icke finnes någon bättre soldat än tid och tålamod,
med dem vinner man allt. Men det begripa icke
rådgifvarne, det är just olyckan. Några vilja det, och andra
vilja det — hvad skall man göra då. Och nu farväl, min
vän! Om du behöfver någonting, så kom till mig. För dig
är jag hvarken hans höghet fursten, eller öfverbefälhafvare^
utan en fader.» Och åter omfamnade han och kysste furst
Andrei.
Den sistnämde hade knappast hunnit ut ur rummet,
förr än Kutusov, öfverväldigad af trötthet, med en suck af
tillfredsställelse kastade sig ned i hvilstolen och återtog
läsningen af madame Genlis roman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
