- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
793

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde delen - 32

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sp 793 —

Nu hördes en hvissling igen och en kula slog ned i
marken knappast fem steg ifrån honom, kastade upp jorden
och hoppade vidare. En lätt rysning genomilade honom och
åter kastade han blicken på soldaterna. Sannolikt hade
flere blifvit träffade, ty en tät hop hade samlat sig i andra
bataljonen.

»Herr adjutant!» ropade han »säg till, att de icke få
tränga sig tillsammans.»

Adjutanten utförde befallningen och gick därefter
tillbaka till furst Andrei, under det en af majorerna närmade
sig honom från andra sidan.

»Se upp!» ropade i detsamma en soldat, men
knappast hade han uttalat orden, förr än en granat slog ned
alldeles framför fötterna på bataljonschefens häst, endast
två steg från furst Andrei. Hästen reste sig, gnäggade högt
af rädsla och höll på att kasta majoren ur sadeln.

»Kasta er ned!» ropade adjutanten.

Furst Andrei stod obeslutsam. Granaten vände sig som
en snurra rundt omkring på ängskanten mellan honom och
den på marken liggande adjutanten.

»Är detta döden?» tänkte furst Andrei och såg med
en besynnerlig afundsjuk blick på gräset och malörtsstånden
och på den lilla rökpelaren^, som uppsteg från den svarta
snurrande kulan.

»Jag kan icke, jag vill icke dö, jag älskar lifvet, älskar
gräset, jorden, luften», tänkte han och märkte därvid, att
allas blickar voro riktade mot honom.

»Ni skulle skämmas, herr adjutant», sade han till
officeren, »hvad för en ... .» Han hann icke säga mera, ty
i detsamma hördes en häftig knall, åtföljd af ett klirrande
ljud, såsom då ett fönster slås sönder, en stark krutlukt
spred sig, och furst Andrei slungades häftigt till marken
med armarne utbredda. Några officerare skyndade fram till
honom. Från högra sidan af hans underlif strömmade bio-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0797.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free