- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
975

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 95 2 —

grefvinnan Maria om hvartannat och böjde djupt ned
hufvudet utan at>t säga ett ord.

»En sådan fräck bedragare!» utbrast han vred. »Om
han hade sagt mig, att han hade varit drucken, skulle jag
inte frågat efter det . . . men hvad går åt dig, Maria?»

Den allt annat än vackra grefvinnan .Maria såg alltid
bättre ut, när hon grät, ty hennes djupav strålande ögon
blefvo då alltid oemotståndligt sköna, emedan hon aldrig
grät af vrede eller af kroppslig smärta, utån éndast af
medlidande eller sorg. När nu Nikolai fattade hennes hand,
brast hon genast i gråt.

»Nikolai, jag såg allt», snyftade hon . . . »Det kan ju
hända, att han är skyldig, men hvarför gjorde du det?» Hon
gömde ansiktet i händerna. Nikolai svarade henne icke;
en djup rodnad lade sig öfver hans ansikte och han gick
af och an i rummet; han hade ju från barndomen vant sig
att anse detta såsom något vanligt och fullt tillbörligt —
huru kunde han då gifva henne rätt.

»Är detta kvinnoprat eller har hon rätt?» frågade han
sig själf, men när han såg, huru djupt sorgsen hon var,
insåg han genast, att hon hade rätt.

»Maria», sade han tyst, »det skall aldrig hända mer
— jag ger dig mitt hedersord på detf Aldrig!» upprepade
han med af rörelse darrande stämma. »Detta skall tjäna
mig till påminnelse», och han pekade på en ring, hvilken
hade skadats, när han nyss slog mannen. Från denna tid
vände han alltid denna ring på fingret, när blodet steg
honom åt hufvudet och han kände sig frestad att tillgripa den
gamla vanliga metoden. En eller två gånger om året
kunde det ändå hända, att han förlorade kontrollen öfver
sig själf, men han gick då alltid till sin hustru, talade om
hvad som hade händt och lofvade henne, att det skulle vara
sista gången.

Af guvernementets adel var Nikolai aktad, men icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0979.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free