Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 2 —
älskad, då han icke visade något nit för adelns intressen.
På somrarne upptogs hans tid helt och hållet af jordbruket,
på höstarna ägnade han sig .åt jagten, och på vintrarna
besökte han sina grannar samt studerade. Hufvudsakligen
läste han historiska verk. Med undantag af några smärre
• resor i affärsärendën tillbragte han största delen af vintern
inom hus, och härunder upptäckte han för hvarje nytt år
nya själsskatter hos sin hustru.
Sonja vistades hos Nikolai, sedan denne blifvit gift.
Redan före bröllopet hade, han under starka själfförebråelser
talat om för prinsessan Maria allt hvad som hade förefallit
mellan honom och Sonja och bad henne vara vänlig och
god mot Sonja. Grefvinnan Maria insåg väl, huru mycket
Nikolai hade förskyllt mot Sonja och fick den uppfattningen,
att hennes förmögenhet hade utöfvat inflytande på hans
val. Hon önskade gärna kunna älska Sonja, men detta
lyckades henne icke, och ofta sporde hon i sitt inre
fiendtliga känslor mot henne, som hon icke kunde undertrycka.
En gång talade hon med sin väninna Natalia om Sonja
och om sin orättvisa mot henne.
»Vet du», sade Natalia, »du har ju läst mycket i Nya
testamentet — där finnes ett ställe, som passar in på Sonja.»
»Hvilket då?» frågade grefvinnan Maria förvånad.
»Hvilken som har, honom skall varda gifvet, men
hvilken som icke har, från honom skall tagas äfven det han
har! Kommer du ihåg det stället? Hon — har icke,
hvarför, det vet jag icke, hos henne finnes ingen egoism, men
det skall också tagas ifrån henne hvad hon har. Ibland
gör det mig förfärligt ondt om henne, och förut önskade
jag ifrigt, att Nikolai skulle gifta sig med henne, men jag
hade alltid som en aning om, att det icke skulle bli af.
Hon är en frostbiten blomma. Ibland beklagar jag henne,
men ibland tänker jag, att hon inte känner på samma sätt
som vi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
