Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person, som så villigt lyssnade till hans ord och så gärna
trodde allt hvad han sade, som Natalia.
»Jag ville blott säga, att alla tankar, som hafva stora
resultat, alltid äro mycket enkla. Min tanke är den, att
om de dåliga och lastbara äro förenade med hvarandra och
utgöra en makt, så måste de ärliga och rättänkande endast
göra detsamma. Det är ju så enkelt, så lättfattligt, så
logiskt, att hvar och en borde kunna begripa det och gilla
det, eller huru, Natalia?»
»Ja, nog tycker jag, att du har rätt. Men ser du,
Peter, det finnes ej många sådana som du... De flesta
tänka bara på sig själfva, på att öka sina rikedomar och
vinna ära och anseende och intressera sig mera för sina
hästar och hundar eller hvad annat det kan vara, än för
förbättrandet af sina likars ställning. Du däremot... o,
Peter, hvad jag älskar dig!»
»Men hvad var det du ville säga, Natalia?»
»Åh, ingenting af vikt.»
»Ja, men säg det ändå! Du vet ju, att ingenting som
du säger, är utan vikt för mig.»
»Åh, det var bara», svarade Natalia med ett strålande
leende, »jag ville bara tala om Petja. I dag när
barnjungfrun kom för att taga honom af mig, smålog han och smög
sig intill mig... det såg nästan ut som om han tänkte
försöka gömma sig för henne. O, du kan icke tro, Peter,
huru förfärligt rar han var! — nej, nu skriker han, nu
måste jag gå från dig på en stund.» Och hon lemnade
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
