Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man och kvinna, varje barn, som i dessa dagar bodde
i Berlin.
Av de engelska uthungringsförsöken märkte man
icke något annat resultat än — brödkorten. Allt
fanns i överflöd, det var ännu långt till svältgränsen.
Friska trupper med kraftiga, långa steg marscherade
tid efter annan till järnvägsstationerna för att fara
till fronten mot Frankrike eller Ryssland, och musiken
framför vaktparaden klingade segersällt mellan de
gamla gråa husen.
Men uppehållet i Berlin fick ej bliva långt —
blott ett par dagar, varunder besök avlades hos
svenske ministern greve Taube samt excellenserna
von Falkenhayn och von Zimmermann. Först och
sist gästade jag dock min gamle vän generalöversten
von Moltke och hans älskvärda grevinna i deras hem
i generalstabens hus, där jag alltsedan 26 år rönt
så mycken gästfrihet. Vid avskedsvisiten, den 1
mars, berättade generalen, att han telefonledes
samtalat med fältmarskalken von Hindenburg, som låtit
hälsa mig, att jag var hjärtligt välkommen i det östra
högkvarteret. Jag medförde också från Moltke ett
brev till den store fältherren.
Ett par timmar senare befann jag mig i fältgrå
resdräkt och svensk officersmössa av grått
lammskinn på Bahnhof Friedrichstrasses perrong. Med
möda kom man fram genom trängseln. Under de
dånande valven susade tågen förbi i vanlig,
mönstergill ordning. Det var liv och stoj, men brådskan
behärskas av disciplinen. Under tunga bördor av
resgods lotsade sig tvärsäkra och väderbitna
»Gepäckträger» fram genom hopen. Ett infanterikompani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
