Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagar på fronten Suwalki-Marjampol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsavdelningar från Preussen och Pommern. Först
utprickas linjen av officerare och utmärkes genom en i
marken inslagen fortlöpande rad av små pluggar med
en liten halmruska fastsurrad i toppen. Pluggarna
stodo på omkring tio meter från varandra. Sedan
skottas snön bort på linjen till en bredd av två meter.
Därpå sänkes graven i jorden. Taggtrådsnätens
stänger voro redan resta framför ställningen, och där
bakom syntes nya vinterhyddor. Nära Strenkowizna
höllo trupperna redan på att besätta sina skyttevärn
och göra sig hemmastadda. De lade själva ut
splittertaken och avpassade skottgluggar under dess
utsprång. Här och var fanns ett litet krypin för en
utkikspost, men eljest inga underjordiska rum.
Vägvisande trälappar voro ofta anslagna på
trädstammar utmed den led vi följde. Där lästes »Nach
Upustek», eller »nach Strenkowizna», jämte en pil eller
en pekande hand. Man behövde icke vara rädd för
att gå vilse — lika litet som på gatorna i Berlin.
Då och då körde polska bönder förbi med sina slädar
fullastade med taggtråds- och papprullar. En bonde,
som just tömt sitt lass, fick låna oss sin släde, och
med den gungade vi undan genom allt djupare drivor.
Väglaget blev sämre mot söder. Hade släden icke
haft sidomedar, hade vi stjälpt åtskilliga gånger. Ett
par branta backar passerades. Vid varje nytt svårt
ställe sade vi: om inte Israel vänt förr, så måste han
vända här, ty här gå inga biler fram.
Vid Strenkowizna mötte vi rätt mycket infanteri,
som gick tillbaka till de nya ställningarna. Här fick
bonden hederlig vedergällning och farväl. Vi
fortsatte till fots och befunno oss plötsligt ensamma, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
