- Project Runeberg -  Kriget mot Ryssland : minnen från fronten i öster mars-augusti 1915 /
194

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssarnas framfart i Memel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höll på med att lära sig tyska ur en bok, den andre
satt bekvämt i sin säng och rökte pipa. Kriget var
en olycka för Ryssland sade de, och själva hade de
varit däremot.

De fångar, jag nu ritade, voro från Wilna, Minsk,
Rjäsan, Kowno, Mogilev, Orel, Samara, Saratov, Ufa
och Perm och ett par av dem voro tatarer.

I Dessauer Hofs stora sal, där storfurst Nikolai
Nikolajevitsch och general Rennenkampf och efter
dem fältmarskalken von Hindenburg med sin
generalstabschef Ludendorff intagit sina måltider, sutto vi
på kvällen den 19 mars till bords hos
etappinspektören vid 10. armén, den fint bildade och älskvärde
generalen von Harbou, tillsammans med ett tjugutal
officerare och Ostpreussens »Oberpresident», greve
Batocki. Dagen därpå bröto vi upp klockan 3 em. i akt
och mening att på tre timmar uppnå östra högkvarteret.
Det hade snöat på natten. Staden och landet lågo vita,
himlen var mulen, och redan efter en halvtimmes färd
började stark blåst med snöyra. Då försvinner allt.
Man ser blott alléns båda mörka trädrader. Och
som ett spöke framskymtar någon gång en väderkvarn
med skyndsamt surrande vingar. Vi åkte genom
Nordenburg, där Hindenburg vid två olika tillfällen
haft sitt arméöverkommando på den tid, han endast
var chef för 8. armén. Det gick väl an så länge
dagsljuset varade. Då såg man ännu trettio meter
framför sig, men sedan kom skymningen och mörkret,
och då syntes i lampskenet från bilen endast det
närmaste trädparet, som angav kursen. Vi hade som
vanligt två biler. I den första åkte löjtnant Israel
och jag på försätet och chauffören Gollos inne i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 22:39:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigryss/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free