Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid 4. österrikiska armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma rad som Vasarnas står också en väldig
kista av rödaste koppar, brynt av tiden. Den gömmer
stoftet av konung August den starke, han, som
av karolinernas huggvärjor jagades kring land och
rike och nu drömmer om den vilda lek, som i svenskarnas
spår går fram över Polens slätter. Måhända
drömmer han också om den vådeld, han spred i
öster. Märker han då icke, att kung Karls stjärna åter
gått upp, och att hans egen germanska stam med sitt
rödaste hjärteblod betalar hans skuld, därför att han
efter förmåga öppnade väg för barbarerna?
Vi gingo ut, släckte ljuset och stängde portarna.
Det ramsvarta mörkret lade sig åter över de sovande.
Vi stego uppför trappan och voro snart ute i livet och
solljuset. Frampå eftermiddagen sutto vi åter i bilen
och susade bort över Weichsel och upp och ned över
dessa egendomliga terrängvågor, av vilka man ibland
ser tre stycken bortom varandra, i det att skogen på
deras krön bildar ett skarpt hack eller alléns pilar en
upphöjning. I utförsbackarna rullar bilen av sin egen
tyngd, i uppförsbackar smattrar motorn med bedövande dån.
Så går det mil efter mil. Det skymmer,
och alltjämt susa vi framåt. Aftonen är härlig.
Äntligen svänga vi in på rådhustorget, då stjärnorna
tändas över tak och torn i den lilla stad, där det
österrikisk-ungerska högkvarteret uppslagit sina
krigiska bopålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
