Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En färd i Bukowina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bordet. En läkare tog med vänstra handen stöd mot
patienten. Med den högra höll han en kniv och skar
i ett enda rundsnitt av karlens arm, varpå benpipan
lika hastigt sågades av. Blodet sprutade omkring
på de närmast stående, men flödet stillades i det att
blodkärlen tillknötos med senor. Därpå blev stumpen
med sitt gapande sår på vanligt sätt förbunden.
Etermasken togs bort. Soldaten slog upp ögonen
och samlade sig småningom. Han tycktes icke märka
vad som skett. Så lades han försiktigt på en bår
och blev buren till en ren och fin järnsäng i en stor
sal, där vårsolen sken in genom de öppna fönstren.
I den rena luften vaknade han snart till fullt
medvetande.
»Var är din hembygd?» frågade jag.
»Jag är från Charkow, där jag har min hustru
och ett barn, ett år gammalt.»
»Ha de varit vänliga mot dig här på lasarettet?»
»Ja, mycket, mycket vänliga.»
»Är du läs- och skrivkunnig?»
»Ja,» svarade soldaten, men tillade gråtande:
»det är dock hårt att berövas sin högra arm, då
man är 22 år gammal. Nu duger jag till ingenting.»
»Om din arm icke blivit amputerad, hade du dött
inom två dagar. Det finns tusentals soldater, som
lärt sig att skriva med vänster hand. Och tänk så
skönt att ändå till sist få komma hem till Charkow.»
»Ja,» utropade han leende, »det blir en glädje
att få återse dem.»
Därpå talade vi om kriget, och flera av grannarna
deltogo i samtalet. Ingen hade velat slåss. De hade
ej trott på sanningen av ett fredsbrott. Mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
