Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En färd i Bukowina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i långa rader. Judarna ha lidit mycket under den
ryska invasionen. Inkräktarna plundrade dem på allt
ätbart och på reda pengar. De stulna förråden
utdelades bland de rutänska bönderna, som ryssarna
behagade kalla »sina bröder». Det påstods, att
somliga invånare med saknad sett monarkiens fiender
draga sina färde, och det vimlar nu av rutäner, som
göra spiontjänst.
Vid stationen möttes vi av major von Pflügl, i
fredstid diplomat, vida berest och kunskapsrik. Han
förde Gadd och mig till ett hus, tillhörigt en rik jude,
som flytt till Wien. Det skurades åt oss i rummen,
och från den rostiga järnbalkongen hade vi utsikt
över ett lika smutsigt som livligt torg. På en
promenad i staden stötte vi helt oförmodat ihop med numera
majoren greve Gilbert Hamilton.
»Var i all världen kommer du ifrån?»
»Jo, jag ligger i Sniatyn hos general von
Marschall. Av en ren händelse har jag i dag haft ett
uppdrag i Kolomea, hörde att ni voro här och har
nu dängt staden omkring för att få fatt i er. Ni måste
komma till oss i Sniatyn.»
»Nå, hur har du det för resten?»
»Härligt! Det har varit en storartad tid, men
nog ha vi fått slita ont också.»
Och därmed berättade Hamilton dramatiskt och
som en äkta soldat om vad han upplevat under vintern
i Polen och Karpaterna, sedan vi träffades sist i Berlin
i november. För närvarande gjorde han tjänst i en
stab och var på mycket rörlig fot. Sådant hade sitt
stora behag, men det var icke så lätt att göra sig
förstådd av ungerska, tjeckiska, polska eller rutänska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
