Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
talrika spränggropar. Nu hade de ryska batterierna
tystnat — måhända växlade man plats, något som
ibland skedde flera gånger under loppet av ett dygn.
Vi lämnade batteriet bakom oss och styrde våra steg
fram mot infanteriställningarna. Där gästade vi det
vittberömda Kaiserregementet och särskilt överste-
löjtnant von Kremlings hydda, där te serverades. Den
prövade mannen var besjälad av en ande, »Nie zu-
riick», som fått sitt synbara motto på regementets
samlingstecken och i dess’»Fahnspruch»: »So lang ein
Mann von uns noch lebt, kein Feind die Fahne je
crhebt.»
På återvägen mötte vi ett par glada och livade
bataljoner på väg till fronten och en hel rad kok-
vagnar, som i skydd av terrängen och mörkret skulle
lista sig fram till den främsta linjen. Jag lade också
här märke till några tillfälliga tunga ammunitions-
kolonner, vilkas fordon utgjordes av vanliga bond-
kärror. I Delatyn åto vi kväll med etappkommen-
danturens officerare och följde den älskvärde majot
Pfliigl till hans bil, som i sena natten förde honom
tillbaka till Kolomea. Själva gingo vi till vila i vår
bekväma salongsvagn, som stått och väntat på ett
sidospår.
Vår hyggliga betjäning på tåget fick icke mycket
nöje av oss, ty redan följande morgon fortsatte vi
med våra biler, kapten Weiser och jag med löjtnant
Neider i den första, Gadd och löljnant Martiljan i den
andra. Järnvägsvagnarna skulle möta oss i Munkåcz
i Ungern. Och så bar det av i den djupa häiliga
Pruthdalen upp mot Skogskarpaternas kammar. Ge-
nom granskog och byar, förbi arbetande huzuler och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
