Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan repeterade. Kanonerna hade blivit upphalade
genom snön, var och en av sextio man. De mål,
på vilka tyskarna nu sköto, lågo inom gaffeln
3,500—3,900 m.
I djup, hal lerdy och i snö, där man sjönk till
knäna, gingo vi fram till en smal gång, så djup, att
en man i det närmaste försvann däri, en
förbindelsegrav, som småningom ledde upp till troppens
eldledningsplats, helt enkelt ett minimalt kubiskt rum
utan tak och med murar av jordkokor. Genom här
uppställda skarpa kikare syntes fullkomligt tydligt
ryssarnas främsta linjer, ja, till och med
skyttegluggarna i bröstvärnen, allt på 2,500 meters avstånd,
samt längre bort deras reservställningar. Man kunde
rätt väl bedöma, hur fienden begagnat terrängen för
försvarets ordnande. Vi sågo t. ex. hur man ordnat
en stödjepunkt på en liten höjd och dit framfört två
kulsprutor för att kunna behörigen flankera närmast
liggande fronter. Just ditåt var nu vår eld lagd.
Krevadmolnen svävade som en krans över kullen.
Blixt på blixt ljungade ur dem, och man kunde icke
annat än beklaga de ryssar, som fingo utstå dessa
blyskurar. Vi hade nyss själva erfarit hur det är.
Tyvärr var dagen framskriden, och vi kunde icke
längre stanna hos dessa hyggliga och artiga tyska
artilleriofficerare, utan måste klafsa tillbaka genom
snön, till en början samma väg vi kommit. På
återfärden fingo vi ytterligare en granat och sex
granatkartescher över oss, dock sämre inriktade än förra
gången. Så skyndade vi utför branterna till våra
väntande hästar och redo tillbaka till Toronya den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
