- Project Runeberg -  Kriget mot Ryssland : minnen från fronten i öster mars-augusti 1915 /
394

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpaterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här fingo bilerna stanna. Då hade vi blott en
kvarts timmes väg till den österrikiska ställningen.
Jag frågade, om icke bilernas högljudda stånkande i
backens serpentiner hördes till den fientliga sidan.
Nej, passkammen var emellan och förtog ljudet. Vi
kunde alltså prata högt på vägen upp till passet,
där ett kullskjutet kors på 941 meters höjd utmärkte
gränsen mellan Ungern och Galizien. Där står också
en helgonbild välsignande de vägfarande. Strax väster
om vägens högsta punkt är den unga granskogen
på södra sidan spöklikt sönderskjuten; de stammar,
som stå kvar, äro fullständigt skalade. Man tänker
på den döda skogen vid Lop-nor. Här lågo under
vintern de båda motståndarnas främsta avdelningar
på 50 meters avstånd från varandra, dolda av djup
snö. Och i snön begrovos de fallna. Nu, då det
vita täcket smälte bort, kommo liken i dagen.
Nyligen hade man jordat åtta man. Kors och
massgravar över österrikare och ryssar synas mest
överallt. De se hemska ut i månskenet.

Mot öster från vattendelaren blir vägen sämre,
våt och halkig och är beströdd med granris, där
den är som värst. På sidorna står skogen tätare
än nyss. Framför oss, åt Galizien till, sjunker en
rätt djupt inskuren dalgång, vars bäck utfaller i
ån Mizunka och till slut hamnar i Dnjestr. På
en höjd till höger ha österrikarna en av sina
eldledningsplatser. Något längre åt väster syntes många
bivack- och kokeldar glimma mellan träden, tämligen
högt på samma sluttning. De härrörde från ett
reservregemente, vars bivack dragits så långt upp, ej minst
emedan eljest röken plägade bilda stagnerande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 22:39:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigryss/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free