- Project Runeberg -  Kriget mot Ryssland : minnen från fronten i öster mars-augusti 1915 /
430

(1915) [MARC] Author: Sven Hedin - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya färder till Karpaterfronten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på natten. Inga ord kunna beskriva de övermänskliga
lidanden, de österrikisk-ungerska och tyska soldaterna
haft att utstå under vinterfälttåget i Karpaterna.
Kölden och snön gjorde lika stora skördar som den
fientliga elden. Världen har icke fått höra mycket om
denna tid. Kanske någon, som varit med, skall berätta
därom då kriget är slut. Tyska transportbårar och
på trädstammarna anbringade österrikiska vägvisare
till sjukhyddor och vilohem förrådde, att det även
nu fanns fullt upp att göra för sjukvården.

Överstelöjtnant Paulik var outtröttlig att visa och
förklara allt. Han var glad och förbindlig, som alla
österrikare äro, och bekämpade den sorg han kände
och om vilken vi först efter avskedet fingo höra. En
ung soldat av rumänsk börd hade blivit ertappad som
överlöpare och förrädare mot eget land och enligt
krigslagarna dömd till döden. Han satt, iklädd sin
uniform, i en av kojorna, som tjänade till arrest, och
väntade på domens verkställande. Vi hade ofrivilligt
förlängt hans liv med några timmar. Nu sjönk solen
och ett brandgult sken flammade mellan granarna.
Vi togo farväl och började nedstigandet. Då fördes
den olycklige till en enslig plats i skogen, där han,
med förbundna ögon, skulle skjutas och sedan,
föraktad av sina kamrater och utan en tår från en vän,
överlämnas åt den stora ensamheten och de djupa
skuggorna i Tatarówkas skog.

Vi skyndade utför branterna, bestego våra hästar
och redo i den fallande skymningen tillbaka till
Slawsko. Då vi kommo ned på landsvägen, som leder
till byn, var det redan kolmörkt och himlen därtill
starkt molntäckt. Man fick därför helt och hållet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 11 22:39:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigryss/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free