Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den röda tunneln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergtunnlarna rymde hela lokomotiv med deras
tåg och vagnar, var den röda tunneln knappast
så vid, att en rysk ärta kunnat rullas fram
genom den.
Ännu en skillnad fanns också: de hade
sprängts på ett så helt olika sätt. De stora
järnvägstunnlarna sprängdes ut av hundratals idoga
arbetare med borrar och släggor, med dynamit
och stubin. Den röda timneln däremot bildades
med en enda, kraftig borrmaskin så stor, att hela
tunneln gjordes färdig på en enda gång.
Nu ville det sig så, att i bottnen av den röda
tunneln låg hela borrmaskinen kvar – men, det
hade hänt den ett missöde.
Saken var den, att när den borrade sig in
genom den röda massan mötte den endast föga
motstånd. Men så stötte den plötsligt emot
något hårt, vitt; och så hårt var detta vita, att hela
borrmaskinen gick sönder.
Samtidigt föll med ett jämmerskri en soldat till jorden.
Det hemskaste var ingalunda, att den röda
tunneln gick fram genom en människas kött, att
det där vita var ett ben i samma människokropp
eller att borrmaskinen var en gevärskula, ehuru
redan detta var hemskt. Det hemskaste var ej
heller, att en människa sänt den mot en annan
medmänniska, ty skytten hade blott lytt order.
Nej, det hemskaste var, att den soldat, som
avlossat kulan, gjort sig skyldig till något, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
