Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättefåglarna och svalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här sade den till det gröna palmskottet: Jag har
sett underliga saker på min väg mot söder i år.
Besynnerliga fåglar, stora som väl tio de
väldigaste örnar. De seglade fram med ohygglig fart,
och vingarna rörde de ej ett enda slag. De sågo
ut som de hemskaste vidunder – och jag tror
att de voro spökfåglar. De hade ett hemskt läte
som hördes vida omkring. Det var ett dån och
ett surrande. Det var, som om humlor och bin
i väl hundrade tusende svärmar kommit flygande.
Så lät det. Men jag, som förstår var fågels läte,
var bofinks kvitter och var lärkas drill, kunde
inte bli klok på jättefågelns hemska och
underliga tal. Nog var det sammanhang i det, det är
säkert, men den kraxade för fort, i ett, i ett!
Jättefåglarna buro en människa på ryggen,
var och en av dem. De voro vita både över och
under; vi fåglar äro ju alltid litet mörkare på
ryggen men det voro inte de. Det var hemska
och elaka fåglar. Flögo de över städer och byar,
ja, var de kommo, släppte de ned ägg med
brinnande ungar i. Och när äggen nådde marken,
sprang skalet i tusende bitar med ett väldigt dån,
och deras förfärliga eldungar flögo ut och
förtärde allt de kommo över.
Under denna färden i år såg jag också andra
nya luftdjur, fortfor svalan. De sågo ut som
stora cigarrer, ett vapen, som människan funnit
på för att utrota mygg med. Och nu har jag
tänkt mig, att de där cigarrerna, som fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
