Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättefåglarna och svalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så säger jag i tankarna till den ilande vinden.
Och han, som alltid funnits till så länge världen
stått, men som dock ingen vet, varifrån han
kommer och varthän han går, han, som gästat
nordpol och sydpol och drivit ekvatorns ökensand
framför sig i stora, mörka moln, han berättar
nu för mig, hur de kommo till, dessa underliga
fåglar, som människan skapat för att tävla med
den gode Gudens fåglar i att segla fram genom
luften – hur de verka och huru de utvecklat
genom tiderna.
»Människorna», sade vinden, »människorna
vilja gärna frånkänna äldre släkten äran av det
arbete dessa uträttat; de undervärdera sina
förfäder. Ty tänk, är inte varje uppfinning, som
göres, blott högsta stenen, som lägges på en byggnad,
som visserligen ej var färdig helt och hållet, men
vars grundmur varit länge lagd och vars väggar
stått resta i åratal? Jo, förvisso. Och så är det
också med den nya märkliga flygkonsten, som
nu, även den, blivit ett modernt vapen i krigets
tjänst. Sakta har det gått framåt med
flygningen, det är säkert. Men när väl det riktiga taget
på saken blev klart för människan gick
utvecklingen framåt – med flygande fart.»
»Säg mig en sak: vet du, om lusten att flyga,
att höja sig i luften alltid legat fördold hos det
mänskliga sinnet?»
»Så länge en jordisk kropp bundit den
mänskliga själen i sina tunga bojor har människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
