Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På insjöns botten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och den följdes av en så underlig, gurglande röst.
»Klaga inte, insjö!» sade stämman, »klaga inte,
insjö. I ditt sköte, på din egen botten bär du
stamfadern till ett viktigt försvarsmedel i kriget,
som rasar.»
Insjön darrade av häpen förtjusning – darrade
så, att dess yta med ens blev noppig och krusig.
»Var finns du, som talar? Var är du?» undrade
den, och sunnanvinden blev så nyfiken, att
den sakta susade fram ett tag. Med hjälp av
den böjde sig också björkars och lindars kronor
över vattnets spegel för att få höra och se.
Nu visade det sig, att den som talat var ingen
mindre än sjömalmen på insjöns botten, denna
besynnerliga malm, som avsätter sig på insjöars
bottnar, när vattnet är järnhaltigt. Somliga säga,
att en art egendomliga bakterier alstrat denna
märkvärdiga malm, som liknar ärtor och bönor
både till storlek och form – andra mena, att
det är endast en kemisk process, som sammanbundit
lera och kalk med det i vattnet lösta järnet.
»Jag», sade emellertid sjömalmsärtan, »jag».
»Hur kan du vara stamfader till något av det
som människorna nu använder i sitt stora krig»,
undrade insjöns yta.
»Allt i naturen är stamfader till något, som
människan gjort», svarade sjömalmskornet. »Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
