Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Otto Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ju tillfället inne, det där tillfället, som gör
tjuven –
Ja, nu måste han försöka. Men vad skulle
han telegrafera? Jo, som han så ofta gjort hemma
hos sin vän, på telegrafen där: han skulle
knacka sina egna initialer, förbokstäverna i sitt
eget namn.
Vad det small! Och så grant blixtarna lyste!
Och vad Sven Otto kände sig stolt.
Men – o, öde!
Vid sista korta smällen dundrade något till, mera än
vanligt. Och just nu stod telegrafisten i dörren.
Han var alldeles blek av raseri.
»Vad gör du, pojke?» skrek han.
»’Herrn’ om jag får be», sade Sven Otto förnärmad.
»Har ni rört apparaten?»
»Bara litet.»
Telegrafisten störtade fram, slet och bände – men
nej – apparaten fungerade icke.
»Död och elände», utbrast han förtvivlad. »Vad skulle
jag gå ut för! Jag eländige fårskalle. – Men»,
tillade han, »vad telegraferade ni då?»
»Bara förbokstäverna till mitt namn.»
»Jaså», sade telegrafisten lugnad. »Det var då
ingenting farligt. Det kan ingen människa bli klok på.»
Men – i samma stund föllo hans ögon på visitkortet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
