Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den otydbara depeschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var min allra första tanke. Jag antog, att
dessa streck och snirklar blott voro tillkomna
för att vilseleda oss och att papperet var
impregnerat med en osynlig skrift, som framkom. vid
värme, vid komisk inverkan eller annat. Jag lät
därför en mycket framstående kemist analysera
papperet. Vet ni, vad resultatet blev? »
»Nej, herr general.»
»Jo, – att vi fick lång näsa igen, det var allt.
Han stod bet. Nej, sådant där med kemisk preparering
av papperet här är omöjligt. Slå det ur huvudet,
annars går ni galen väg. Och förresten kan väl inte
överallt vid kompanier och landstormskårer finnas
kemiska apparater för att framkalla skrift med heller.
Nej, sättet måste vara ett helt annat. Lycka till!»
Därmed lät generalen adjutanten förstå, att
han hade annat att tänka på, och att denne fick
reda upp saken bäst han själv kunde.
Om adjutantens inträngande i staden är litet
att säga. Han förklädde sig till en av landets
bönder och slapp lyckligt och väl in; gick direkt
till den förste han mötte, sägande:
»Jag är en bonde från Alsen. Mitt namn är
Larsson. Säg mig, till vilken jag skall lämna ett
budskap, som jag lyckats smuggla genom fiendernas
leder.»
»Aha», svarade borgaren. »Stora huset vid
torget», och han pekade ett stycke bortåt gatan.
Adjutanten gick vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
