Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
mans och kasten den i den brinnande sjön!’ (Matt. 3:
12; 13: 30; Mal. 4: 1.) Och med detsamma öppnade sig
den bottenlösa avgrunden just på det ställe, där jag stod,
och ur dess gap uppstego ohyggliga klagorop jämte stora
massor av rök och glödande kol. Därefter gav han
befallning åt samma tjänare, sägande: ’Samlen mitt vete
i ladorna!’ (Luk. 3: 17.) Och jag såg, huru många
genast blevo upptagna och bortförda i molnskyar (1 Tess.
4: IG—17), men jag lämnades kvar. Jag försökte att
gömma mig undan, men kunde det icke, ty mannen,
som satt på molnet, höll alltjämt sin blick riktad på mig.
Alla mina synder föllo mig nu i minnet, och mitt
samvete anklagade mig på alla sidor. (Rom. 2: 14—15.)
Därpå vaknade jag upp ur min sömn.»
Kristen: Men vad var det, som gjorde dig så ängslig
och förskräckt vid denna syn?
Mannen: Jo, jag tänkte att domens dag hade
kommit och att jag icke var redo att möta den. Men det
som gjorde mig allra mest förskräckt var, att änglarna
upptogo många och läto mig stå kvar, samt att
avgrunden öppnade sitt gap, just där jag stod. Därjämte
plågade mig mitt samvete, och jag märkte, att domarens
på mig fästade blick gav mig alltför säkert bevis på
hans onåd och ovilja.
Sedan sade Uttolkaren till Kristen:
»Har du noga givit akt på alla dessa ting?»
»Ja», svarade Kristen, »och de hava hos mig väckt
både hopp och fruktan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
