Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
borta lågo två stycken lejon mitt på vår väg — om de
sovo eller voro vakna veta vi icke — och vi kunde icke
tänka oss annat än att de genast skulle slita oss i stycken,,
om vi komme i deras närhet.
Kristen: Ni göra mig helt förskräckt. Men vart skall
jag då fly för att vara trygg? Om jag återvänder till mitt.
eget land, så går jag en säker undergång till mötes,,
emedan det är dömt att förgöras av eld och svavel. Om
jag däremot kunde komma fram till den himmelska
staden, vore jag viss om att där vara i säkerhet. Jag
måste därför våga försöket och fortsätta min vandring.
Att vända tillbaka är oundviklig undergång; att gå
framåt är kanske livsfarligt, men kan sedermera skänka
evinnerligt liv. Fördenskull vill jag ännu fortsätta att
gå framåt.
Och Kristen fortsatte sin väg, men Rädd och
Misströstan sprungo utför berget. Dock, när Kristen började
att närmare betänka, vad de båda männen hade sagt,
honom, ville han taga fram sin bokrulle för att läsa i
den och hämta mod och tröst, men då fann han den icke.
Nu blev Kristen mycket bedrövad och visste alis icke
vad han skulle göra, ty han saknade nu det, som han
alltid förut hade haft till sin vederkvickelse, och som
skulle varit hans pass in i den himmelska staden. Hans
oro stegrades allt mer och mer, och han visste icke alis,,
huru han skulle bete sig, och det var först om en stund>
som han kom ihåg, att han hade insomnat i lövsalen på
bergsluttningen. Han föll nu ned på sina knän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
