Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
anropade Gud om förlåtelse för denna sin dåraktighet,
varefter han begav sig tillbaka för att söka efter sin rulle.
Men vern kan helt fatta den bedrövelse som fyllde Kristens
hjärta under hela återfärden? Stundom suckade han,
stundom grät han och ofta utfor han i förebråelser mot sig själv,
därför att ban varit nog dåraktig att falla i sömn på detta
ställe, vilket endast varit ämnat att bereda honom en stunds
vederkvickelse, då han var uttröttad. Hela vägen
tillbaka såg han sig uppmärksamt omkring åt alla sidor,
för att se efter om han möjligen skulle kunna finna
bokrullen, av vilken han så ofta på sin väg blivit styrkt
och tröstad. Och sålunda gick han, tills han åter fick
sikte på lövsalen, i vilken, han hade suttit och sovit.
Men åsynen av denna ökade blott än mer hans
bedrövelse, genom att den påminde honom om, huru illa han
hade gjort, då han där lät sig överväldigas av sömnen.
(Upp. 2:5; 1 Tess. 5:7, 8.) Och han fortsatte sin väg,
bittert begråtande och ångrande sin brottsliga
sömn-aktighet, sägande:
»Ack, jag arma människa! Att jag kunde somna mitt
på ljusa dagen! Att jag kunde somna mitt ibland faror
och besvärligheter! Att jag så kunde lyda de köttsliga
begärelserna, att jag för köttets bekvämlighet missbrukade
den vila, som bergets herre avsett till vederkvickelse
endast för de vägfarandes själar! O, huru många
fåfänga steg har jag nu icke vandrat! På samma sätt
gick det Israels barn, som för sina synders skull blevo
skickade tillbaka till Röda havet. Och nu måste jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
