Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
med sorg vandra denna väg tillbaka, som jag bade kunnat
gå med glädje, om jag icke hade fallit i denna sjmdiga
sömn. O, huru långt skulle jag annars icke nu ha
hunnit! Jag måste nu tre gånger gå samma vägstycke,
som jag endast hade behövt gå en gång. Och nu är det
också troligt att mörkret snart kommer att överfalla mig, ty
dagen är nästan förliden. O, att jag icke hade somnat!»
Kristen hade nu hunnit tillbaka till lövsalen, och
satte sig ned där en stund och grät. Men då han
slutligen kom att kasta sina sorgsna blickar under bänken,
fick han där se sin bokrulle, och han lutade sig skyndsamt
ned och tog med darrande hand upp den samt gömde
den innanför sin mantel.
Men vem kan väl beskriva huru full av glädje vår
vandringsman nu var, då han hade återfunnit sin
bokrulle? Ty den rullen var ju en borgen för hans liv och
en underpant på, att han skulle bliva mottagen vid det
efterlängtade målet. Därför gömde han den nu väl
under sin mantel med många tacksägelser till Gud, som
lett hans ögon till den plats, där den låg. Därpå
återtog han under glädjetårar sin vandring. Men o, huru
hurtigt skyndade lian icke nu uppför berget!
Solen gick dock ned, innan Kristen hade hunnit upp
till bergets krön, och detta påminde honom åter om hans
dåraktiga sömnaktighet. Därför började han nu igen att
anklaga sig själv, sägande:
»O, du syndiga sömn, för din skull kommer jag
nu, efter allt att döma, att överfallas av natten, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
