Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
lian att tränga Kristen allt närmare in på livet och
brottades med honom, tills Kristen plötsligt störtade
omkull, varvid svärdet flög ur hans hand. Då sade
Apollyon:
»Nu har jag dig i mitt våld.» Och han kramade
honom så hårt, att Kristen började förlora allt hopp
■om att få behålla sitt liv.
Men just som Apollyon måttade sitt sista hugg för
att göra slut på den gode mannens liv, räckte Kristen
helt hastigt ut handen efter sitt svärd och grep det,
sägande:
»Glädjens icke över mig, I mina fiender! Om jag
än faller, så skall jag dock stå upp igen.» (Mik. 7: 8.)
Och i detsamma gav han den onde anden en så
väldig stöt, att denne drog sig tillbaka, som om han hade
fått sitt banesår. Så snart Kristen märkte detta, angrep
han honom ånyo, sägande:
»I allt detta övervinna vi rikligen genom den, som
har älskat oss.» (Rom 8:37.)
Då utbredde Apollyon helt hastigt sina drakvingar
•och flög sin kos; och Kristen såg honom icke vidare.
(Jak. 4:7.)
Men ingen kan, om han icke själv hört det, föreställa
:sig med vilka gräsliga tjut och rytanden Apollyon under
hela striden hade uppfyllt luften; ty han väste och
vrålade som en drake. Ej heller kan någon å andra sidan
göra sig ett begrepp om vilka suckar och klagorop, som
uppstego från Kristens hjärta. Ja, under hela tiden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
