Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
tvekampen varade, såg jag icke i hans ansikte ett enda
■uttryck av glädje, förrän han märkte, att han sårat
Apollyon med sitt tveeggade svärd, ty då log han
verkligen och riktade sin blick mot höjden. Men det var
den förfärligaste kamp jag någonsin skådat.
En mera ojämn strid man aldrig såg,
ty mot en ängel Kristen stred. Hans håg
dock ej förfärades, och slutet blev,
att med sitt svärd på flykt han draken drev.
När nu striden var slut, sade Kristen:
»Jag vill nu tacka honom, som har befriat mig ur
lejonets gap, honom, som hjälpte mig mot Apollyon.»
Och han uppstämde därpå följande sång:
»Kung Beelsebub min undergång beslöt
och sände så ur avgrundsrikets sköt
sin ängel väpnad ut och honom böd
att med satanisk ondska slå mig död.
Men helge Mikael till hjälp mig kom
och av mitt svärd tvangs draken vända om.
Hans namn fördenskull — ära vare det
och pris ocli lov uti ali evighet!»
Då han slutat sin lovsång, såg han en hand, som
räckte honom några blad av livets träd, vilka han tog
emot och lade på de sår, som han hade fått i striden,
och de blevo genast läkta. Han satte sig även ned, för
att äta av det bröd och dricka av det vin, som han
— 7 Kristens resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
