Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ungefär mitt i denna dal samt belt nära vägkanten
upptäckte jag ingången till helvetets avgrund. »Vad skall
jag nu göra?» tänkte Kristen. Gång på gång kom det
sådana massor av eldslågor, rök och gnistor under ett
gräsligt buller upp ur denna, så att Kristen fann sig
nödsakad att sticka sitt svärd i skidan — ty dessa faror
kunde ej bekämpas med svärd — och i stället tillgripa
ett annat vapen, nämligen oavlåtlig bön. (Ef. 6: 18.) Och
jag hörde honom ropa: »Ack, Herre, rädda min själ!»
På detta sätt gick han framåt en god stund, ehuru
lågorna hela tiden hotade att fatta uti honom. Ävenså
hörde ban runt omkring sig kvidande röster och dånet
av skaror som rusade fram och tillbaka, så att han ibland
trodde, att han skulle blifva sliten i stycken och trampas
ned i stoftet på vägen. Denna förfärliga syn och dessa
gräsliga ljud följde honom under flera mil, och ban
inbillade sig, att han hörde en hel härskara av onda andar
komma emot sig. Han stod en stund stilla och
övervägde, vad han borde göra. Ibland hade ban en halv
tanke på att vända om, men så kom han att tänka på,
att han nu troligen hade kommit mer än halvvägs
igenom dalen. Han erinrade sig också alla de faror,
.som han redan lyckligt hade övervunnit. Ävenså
besinnade han, att om han nu skulle vända om, torde faran
tilläventyrs vara större för honom, än om han fortsatte
vägen fram. Alltså beslöt han att fortsätta sin färd. De onda
andarna tycktes dock komma honom allt närmare, men då
de voro alldeles inpå honom, utropade ban med hög röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
