Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
För det andra, emedan han märkte, att Gud var med
dem, trots det att de befunno sig i denna mörka och
sorgliga belägenhet. »Och varför», tänkte han, »kan
han då icke även vara med mig, fastän jag, till följd
av de många svårigheterna här, icke kan förnimma det.»
(Job. 9: 11.)
För det tredje, emedan han hoppades att få sällskap,
om han bara kunde hinna upp mannen, vars röst
han hört.
Därför fortsatte han vandringen, ropande till den, som
var före honom. Men denne visste icke, vad han skulle
svara, ty även han trodde sig vara allena. Om en stund
började emellertid dagen att gry, och då sade Kristen:
»Han kan förvandla svartaste mörker till morgon.
(Amos 5: 8.)
När nu morgonen hade inbrutit, såg han sig om,
icke därför att lian ville vända tillbaka, utan för att i
dagsljuset se, vilka faror han varit utsatt för i mörkret.
Och han såg nu tydligt både diket, som var på den
högra, och kärret som var på den vänstra sidan,
ävensom huru smal gångstigen var, på vilken han hade
vandrat fram. Han kunde också skönja gastarna, trollen
och drakarna från avgrunden, men långt i fjärran, ty
sedan dagen brutit in drogo de sig tillbaka, men han
upptäckte dem dock, enligt vad som står skrivet: »Han
blottar djupen, så att de ej höljas av mörker,
dödsskuggan drager han fram i ljuset.» (Job. 12: 22.)
Nu blev Kristen mycket rörd vid tanken på att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
