Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
räddats undan alla dessa faror, som omgivit och hotat
honom på hans ensliga vandring. Visserligen hade han
förut varit mycket rädd för dem, men han säg dem
dock tydligare nu, sedan dagen hade grytt, än då han
befann sig på vägen. I detsamma gick också solen upp,
och detta var ett nytt nådebevis, som Kristen fick
erfara. Ty om också den första delen av Dödsskuggans
dal var farlig, så var dock den delen, som ännu återstod
för honom, om möjligt ännu farligare att genomvandra.
Ty alltifrån det ställe, där han nu stod, och ända till
dalens slut, var vägen så besatt med snaror, giller, fällor
och nät och så full av gropar och hålor, bråddjup och
branter, att, om det hade varit lika mörkt, som då han
gick den första delen av vägen, skulle det absolut lia
varit omöjligt annat än att han omkommit, hade han
så ägt tusende liv. Men, som sagt, gick solen just nu
upp över honom. Då sade Kristen: »Hans lykta sken
över mitt huvud, och jag vid hans ljus gick fram genom
mörkret.» (Job. 29:3.)
Det var nu alltså fullt dagsljus, under det Kristen
fortsatte fram till slutet av dalen. Oc-h jag såg i min
dröm att där låg en massa blod, ben, aska och stympade
människokroppar, allt kvarlevor efter pilgrimer, vilka
förut gått denna vägen fram. Medan jag undrade över,
vad orsaken härtill kunde vara, upptäckte jag ett litet
stycke framför mig en håla, där två jättar, Påve och
Hedning, sedan gammalt hade sitt tillhåll. Det var
genom deras makt, våld och tyranni, som dessa män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
