Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•118
som om vi alis icke vore av samma släkt. Vidare sade
jag honom, att han i frågä om dalen helt och hållet hade
missuppfattat den, ty »ödmjukhet går före ära men
högmod före fall». Därför, sade jag, ville jag hellre gå
igenom denna dal för att nå en ära, vilken även av de
visaste män anses såsom sådan, än utvälja det, som han
aktade vara mest värt att sträva efter.
Kristen: Träffade du icke någon mer i dalen?
Trofast: Jo, jag mötte en man vid namn Blygsel. Men
det får jag säga, att av alla dem, som jag träffat under
min vandring, tycktes mig denna hava det mest
orättvisa namnet. De andra kunde låta mig göra motstånd
eller invända ett och annat, men den oförsynte Blygsel
ville aldrig taga besked.
Kristen: Vad sade han då till dig?
Trofast : Vad han sade? Jo, han hade invändningar
att göra gent emot själva religionen. Han sade, att det
var ömkligt, tarvligt, lågt och krypande av en karl att
visa sig gudfruktig, att ett ömtåligt samvete var
någonting omanligt och att man bara gjorde sig till ett åtlöje
för världen genom att giva akt på sina ord och vaka
över sina vägar, i stället för att betjäna sig av den
oförsynta frihet, som är så vanlig bland tidens stora andar.
Han föregav även, att det endast finnes mycket få
mäktiga, rika och visa, som äro av samma mening som jag,
och att de bland dem, som höllo med mig, hade förut
åtit övertala sig att bliva dårar och att i denna frivilliga
galenskap övergiva allting för att vinna något, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
