- Project Runeberg -  Kristens och Kristinnas resa / Kristens resa /
119

(1916) Author: John Bunyan Translator: Vivan Wallenkampf, G. Halfdan Liander With: Per Röding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•119

ej vet vad det är. (1 Kor. 1:26; 3:18; Fil. 3:7, 8;
Joh. 7:48.) lian framhöll dessutom, att pilgrimerna
merendels tillhörde de fattiga och mindre ansedda
folkklasserna samt att de voro okunniga och obildade och
alis ej ägde någon kännedom om naturvetenskaperna.
Ja han förehöll mig en bel mängd andra saker i samma
anda, som jag. här icke kan uppräkna, såsom att det är
en skam att under en predikan sitta och sucka och gråta
och en skam att sedan kom ma hem klagande och pustande;
att det är en skam att bedja sin nästa om förlåtelse för
några obetydliga förseelser eller att återställa vad man
med orätt fråntagit honom. Han sade också att
gudsfruktan hade det med sig, att man undvek umgänge med
de höga och mäktiga, för att dessa hade några få laster
— vilka han gav vackra namn — under det man på
grund av brödraskapet upptog ocli räknade de fattiga
och ringa såsom sina jämlikar. »Och är icke detta en
skam?» sade han.

Kristen: Och vad svarade du honom på det?

Trofast: Vad jag svarade? I början kunde jag alis
ingenting säga, och han trängde sig så tätt inpå mig
att blodet steg upp i ansiktet på mig av idel blygsel.
Även det använde han såsom vapen emot mig, och det
var. nära att han hade övervunnit mig. Men till sist
kom jag att besinna, att det som aktas högt av
människor, det är en styggelse inför Gud. (Luk. 16: 15.) Och
vidare tänkte jag på, att denne Blygsel sade mig, vad
människorna äro, men han talade ingenting om vad Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:27:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristensre/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free