Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•120
och Guds ord är. Och sedan tänkte jag, att på domens
dag skola vi icke dömas till liv eller död i enlighet med
vad som denna världens övermodiga andar hålla för
rätt, utan efter den Högstes lag och visdom. Därför,
tänkte jag, är det, som Gud säger, bäst, om så alla
människor i världen sätta sig däremot. Då Gud alltså
föredrager gudsfruktan och ett ömt samvete och då de,
som för himmelrikets skull göra sig till dårar, äro de
visaste, och då de fattiga, som älska Kristus, äro rikare
än de i världen högst uppsatta, som hata honom, så
sade jag: »Vik hädan, du Blygsel, ty du är en fiende
till min själs frälsning. Skulle jag väl hylla dig framför
min Herre och Konung? Huru skulle jag då kunna se
honom i ansiktet vid hans tillkommelse? Om jag nu
skulle blygas över att vara hans tjänare och gå hans
vägar, huru skulle jag då kunna hoppas på att bliva
salig?» Men denne Blygsel var i sanning en efterhängsen
lymmel, och jag kunde icke utan stor möda bliva fri
från hans sällskap. Ja, han fortfor att förfölja mig och
viskade oupphörligt i mitt öra, än den ena, än den andra
av de skröpligheter, som behäftar vår religion. Men
slutligen sade jag honom, att alla vidare försök från
hans sida voro fruktlösa, ty just i det, som han så djupt
föraktade, däri såg jag den största härligheten, och så
blev jag då äntligen fri från den besvärligt efterhängsne
lymmeln. Och när jag sålunda hade skakat honom av
mig, sjöng jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
