Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•189
ganska farligt att vända om samma väg tillbaka. — Jag
tänkte då i mitt sinne, att det är lättare att komma bort
från vägen, på vilken vi vandra, än att åter komma in
på den, då vi förirrat oss därifrån. — De vågade dock
försöket och vände om, men det var nu så mörkt, och
vägarna hade blivit så översvämmade, att de på
återvägen nio eller tio gånger voro mycket nära att drunkna.
Oaktat alla ansträngningar kunde de ej heller den
natten komma tillbaka till stättan. Till sist begåvo de
sig därför till ett skjul och kröpo in i det, för att där
invänta dagens inbrott, och som de voro mycket trötta,
så somnade de snart in.
leke långt från det ställe, där de befunno sig, låg
ett slott, som kallades Tvivlets slott, och det ägdes av
jätten Förtvivlan. Det var också på hans mark, som
Kristen och Hoppfull nu lågo och sovo. Därför, då
jätten tidigt följande morgon tog sig en promenad över
sina ägor, råkade han på dem, där de lågo och sovo på
hans mark. Med barsk och vredgad stämma befallde
han dem då att vakna upp och frågade dem sedan,
varifrån de kommo och vad de hade att göra på hans
område. De sade honom då, att de voro pilgrimer, som
tagit miste om vägen. Då utbrast jätten:
»Ni ha denna natt förgripit eder mot mig, emedan
ni trampat ned och legat på mina ägor. Därför måste
ni nu följa med mig.»
Sålunda tvungos de att gå med honom, emedan han
var mycket starkare än de. De hade ej heller mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
