Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•195
fått, när han slog dem, kunde de nu knappast mer än
andas. Men, som sagt, så fann han dem dock vid liv,
och detta försatte honom i ett förskräckligt raseri, och
han sade dem, att emedan de icke hade lytt lians råd,
så skulle det nu bliva dem så svårt, att de skulle komma
att önska, att de aldrig hade blivit födda.
Dessa ord uppfyllde dem med bävan, och jag tror
nästan, att Kristen föll i vanmakt. Men då han något
hämtat sig, återupptogo de båda fångarna sitt samtal
angående jättens råd, och huruvida do borde följa det
eller ej. Kristen var nu liksom förra gången böjd för
att göra det, men Hoppfull protesterade för andra
gången däremot och det i följande ordalag:
»Min broder, kommer du icke ihåg, huru tapper
du ända hitintills har varit? Varken Apollyon eller
något av det, som du såg eller hörde eller kände i
Dödsskuggans dal, kunde nedslå ditt mod. Tänk, vilka
mödor, vilka förskräckelser, vilka fasor du redan har
genomlevat! Och nu är du alldeles tillintetgjord av
fruktan. Jag, som av naturen är mycket svagare än du,
måste, som du ser, ligga i samma fängelse som du, och
denne jätte har slagit och sårat mig lika så väl som dig.
Vidare har han undanhållit även mig mat och dryck,
och jag lider lika mycket som du av att ligga här i
mörkret. Men låtom oss ännu en liten tid hava
tålamod. Kom ihåg huru manligt du uppförde dig på
Fåfänglighetens marknad, där du alis icke visade någon
fruktan varken för bojorna eller för buren, ja, icke ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
