Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•194
du ha glömt helvetet, dit helt säkert alla mördare komma.
»Ty ingen mandråpare har evinnerligt liv förblivande i
sig.» Låt oss även betänka, att jätten Förtvivlan alis
icke är någon allsmäktig herre, vars lag och vilja alla
måste vara underdåniga, ty jag har hört, att andra, som
före oss ha tillfångatagits av honom, dock till sist ba
sluppit ur hans klor. Vem vet, om icke den Gud, som
har skapat världen, kan foga det så, att jätten Förtvivlan
dör eller att han någon gång glömmer att låsa igen
dörren till vår håla eller att han snart åter får ett av sina
anfall och förlorar förmågan att bruka sina lemmar. Om
detta skulle inträffa, då är jag för min del fast besluten
att taga mod till mig och våga det yttersta för att slippa
ur hans våld. Jag var en dåre, som icke försökte det
förra gången. Men huru som hälst, min käre broder,
låtom oss vara tåliga och ännu någon tid uthärda. Den
stunden kan komma, då vi lyckligt och väl bli befriade
härifrån. Under alla omständigheter må vi dock icke
själva beröva oss livet.
Med dessa ord skingrade Hoppfull för en stund sin
olyckskamrats dystra tankar. Så framlevde de åter en
dag avstängda från solens ljus i sin kvalfulla och
sorgliga belägenhet.
Framemot aftonen kom jätten åter igen ned i
fängelset för att se efter, huruvida fångarna hade följt hans
råd. Men då han kom dit, fann han dem ännu vid liv,
men det var också endast nätt och jämt. Ty dels av
brist på mat och vatten och dels till följd av de sår de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
