Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•199
äges av jätten Förtvivlan, vilken föraktar det himmelska
* i
landets konung och söker att förgöra hans heliga pilgrimer.»
Och många, som efter dem ha gått den vägen fram,
ha läst denna inskrift och därigenom undgått faran.
Efter sålunda förrättat ärende sjöngo Kristen och
Hoppfull :
»Från vägen gingo vi och funno då,
att på förbjuden mark det var att gå.’
Må andra efter oss se noga till,
att liksom vi de icke fara vill,
så att Förtvivlan ej till sist dem för
till Tvivlets slott och dem till fångar gör.»
Därpå fortsatte de sin vandring, tills de kommo till
de Ljuvliga bergen, vilka tillhöra Herren till det berg,
om vilket jag förut har berättat. Och de gingo upp på
bergen för att bese de där anlagda parkerna,
trädgårdarna, vingårdarna och springbrunnarna. Och de drucko
ur källorna och åto av vingårdarnas druvor så mycket
de någonsin ville. Högst uppe på bergens toppar voro
några herdar, som vaktade sina fårahjordar, och de stodo
nu alldeles vid sidan av den stora landsvägen. Kristen
och Hoppfull gingo därför fram till dem, och i det de
lutade sig mot sina stavar — såsom trötta vandrare
bruka göra, då de stanna för att tala med någon, som
de träffa på vägen — frågade de:
»Vilken är det, som äger dessa Ljuvliga berg och de
får, som beta på dem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
