Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•198
söka den på dörren till deras fängelsehåla, oeh så snart
han vred om den i låset, sprang regeln tillbaka och
dörren gick upp på vid gavel utan svårighet, och
Kristen och Hoppfull kommo båda ut. Därpå gingo de
fram till den yttre dörren, som ledde till borggården,
och även denna öppnade de helt lätt med nyckeln.
Sedan gingo de till porten, som var av järn och
naturligtvis också måste öppnas. Men det låset gick mycket
trögt, dock lyckades Kristen till sist öppna även detta
med sin nyckel. Och de stötte upp porten på vid gavel
för att skyndsamt fly undan. Men i detsamma som den
flög upp, gnisslade den så starkt på sina gångjärn, att
jätten Förtvivlan vaknade. Och han steg skyndsamt
upp för att förfölja sina flyende fångar, men plötsligt
kände han att benen nekade bära honom — ban fick
nämligen åter ett av sina vanliga anfall — så att han
omöjligen kunde springa efter dem. Men de båda
männen skyndade därifrån med stor hast och stannade icke
förrän de befunno sig på den kungliga landsvägen, där
de voro trygga för jättens angrepp, emedan de här voro
utom hans domvärjo.
När de nu åter hade kommit över stättan, började
de sins emellan att överlägga om, vad de borde göra för
att hindra andra vandringsmän, som skulle komma efter
dem, att falla i jätten Förtvivlans våld. Slutligen kommo
de överens om, att där uppresa en pelare och att på
framsidan av densamma inrista följande ord:
»Över denna stätta går vägen till Tvivlets slott, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
