Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
sin vandring, och Barmhärtig gjorde dem sällskap.
Och som de gingo vägen fram, började Kristinna att
samtala med Barmhärtig sålunda:
’Kära Barmhärtig, jag anser det för en stor och
oväntad nåd, att du har lämnat ditt hem för att följa
mig ett stycke på väg.’
’Om jag trodde, att det för mig lönade mödan att
följa med dig hela vägen, så skulle jag aldrig mer
återvända till vår stad’, svarade den unga Barmhärtig.
Hon var nämligen ännu helt ung.
Kristinna: Ack, Barmhärtig, låt min lott bliva din,
ty jag vet mycket väl hurudant slutet på vår
pilgrimsfärd kommer att gestalta sig. Min make skulle ej
för allt guld i Spaniens gruvor vilja lämna det land,
där han nu är. Du behöver ej heller vara rädd för
att du kommer att bliva förkastad därför att du
kommer dit endast på min inbjudan. Den Konung, som
sänt bud efter mig och mina barn gläder sig alltid
mycket över barmhärtighet. Dessutom kan ju jag,
om du så vill, taga dig i min tjänst, så att du kan
följa mig som min tjänarinna. Men vi skola dock
hava allt gemensamt, bara du följer med mig.
Barmhärtig: Men huru kan jag vara förvissad om,
att också jag blir emottagen? Om någon endast kunde
ansvara därför, så skulle jag ej tveka längre, utan
fortsätta vandringen — vore den än aldrig så besvärlig
— i den förtröstan att Han, som kan hjälpa, också gör det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
