Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■225
enda hugg. Nu begynte en strid på liv och död, tills
slutligen Förtvivlan sträcktes till marken. Han ville
dock icke ännu giva sig förlorad utan spjärnade emot
av alla krafter och var, som man brukar säga, lika
seglivad som en groda. Men Stort Mod blev dock
till slut hans baneman, ty han släppte honom icke
förrän han hade skilt huvudet från hans kropp.
Nu grepo de sig an med att riva ned slottet, och
detta var nu en lätt sak, sedan jätten Förtvivlan och
hans hustru, Otro, ej mera funnos i livet. De höllo
emellertid på därmed i sju dagar, och därunder funno
de’ endast två pilgrimer som ännu voro vid liv,
nämligen en viss herr Modfälld, vilken var nästan alldeles
utsvulten, samt dennes dotter Förskräckt. Dessa två
blevo alltså räddade. Men det var hemskt att se
alla de döda kropparna, som lågo kringströdda
överallt på borggården och huru fulla fängelsehålorna
voro av skelett.
Sedan nu Stort Mod och hans följeslagare hade
fullföljt denna bedrift, togo de Modfälld och hans
dotter Förskräckt i sitt beskydd. Dessa voro
nämligen hederliga människor, fastän de hade råkat ut
för och blivit tillfångatagna av jätten Förtvivlan.
Därefter begrovo de jättens kropp under en
stenhög, men hans huvud togo de med sig ned till vägen
och visade det för de övriga pilgrimerna, samt
omtalade även för dem vad de hade gjort. Och då För-
(34) 15 — Kristinnas resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
